lenas egna

Jag bloggar, alltså finns jag. Frågan är om det gäller omvänt också: jag bloggar inte, alltså finns jag inte? Jag är inte beredd att ta den risken i alla fall.

Idag har det äntligen varit ganska torrt ute, så jag har både dammsugit och torkat golven (inklusive trapphuset), utan att jobbet varit bortkastat en hundrastning senare, som fallet varit tidigare i veckan.

Jag satt till sena natten igår och snickrade på min träningsplan. Den är inte helt klar än (jag tenderar att bli överdrivet detaljerad ibland), men jag börjar få klart för mig vad och hur jag ska göra och i vilken ordning. Lagom när jag fått det klart i huvudet fick jag ett mail om att det finns platser kvar i några kurser på klubben, och nu har jag beslutsångest. Ska jag eller ska jag inte?

Nu har jag ju mitt träningsupplägg klart för mig, och jag tänkte följa bibeln helt och hållet eftersom de metoderna tidigare visat sig funka bättre än något annat för Monsters del. Det passar honom och hans självständighet att få lov att tänka till själv som han måste med klickerträning och shaping. Kurserna på klubben går inte efter de metoderna, och det skulle förmodligen framför allt röra till det för mig. Och Monster problem med att träna (och bara vistas) på klubben skulle ju göra att vi inte fick så mycket vettigt gjort ändå, han behöver ju träna massor på att bara vara där. Och att betala en kursavgift för den träningen verkar lite dumt. Men det är roligt att gå kurs, om inte annat så för diskussionerna under fikarasterna…  Kurserna det gäller är Lydnadsettan och Appell. Ska jag eller ska jag inte?