Det här med att jag bestämt mig för att byta träningsmetod, och konsekvent hålla mig till enbart positiv förstärkning, innebär ju att jag måste ställa om mitt fokus helt och hållet. Att fokusera på det som blir rätt, eller åtminstone åt rätt håll, istället för på det som blir fel eller inte helt korrekt. Det är inte helt lätt, men när jag lyckas så visar Monster så tydligt att han tycker att “äntligen gör tanten rätt”.

Visst är det för tidigt att ropa hej än, men plötsligt så tycker Monster att det är jätteroligt att träna! Han fokuserar och försöker, och jobbar jättebra! Vi har några dagar kört basövningar som sitt och ligg inne, nu tänkte jag det kunde vara dags att flytta ut. Och det gick alldeles utmärkt. Monster som tidigare gjort en och endast en sak, för att sedan bara gå (eller för den delen springa) iväg för att göra något annat så fort han inkasserat belöningen, höll sig nu tätt intill mig och bara fortsatte och fortsatte. Lite vred han på huvudet för att titta på någon som passerade, men ingen antydan till att gå iväg. När vi kört ligg några gånger, både framifrån och vid min sida, tyckte jag det räckte. Det tyckte visst inte Monster, så när jag började gå blev det ett fritt följ av det hela. Jag gick ganska sakta så han försökte med att lägga sig igen, mitt i förflyttningen… jag fick alltså ett helt moment alldeles frivilligt och på köpet! Självklart var jag snabb att klicka och belöna även här, så vi kunde upprepa det flera gånger. Jag hade verkligen inte tänkt ge mig på läggande under gång än på länge, men när man får det så där gratis så är det ju bara att tacka och ta emot!

Sen kunde Monster inte sluta, det blev perfekt linförighet hela vägen hem. Tyvärr var godiset slut då, men jag kunde ändå inte avhålla mig från att prova med både halter, vändningar och språngmarch. Han var som klistrad i perfekt position hela tiden.

Nu går det ju fortare än jag hinner läsa i boken… Och snacka om att jag blivit positivt förstärkt idag!

En liten recension, men bara av de första intrycken, kan ni få.

För det första, om man redan har “Klickerträning för din hund” av samma författare, så blir man lite besviken. Det visar sig nämligen att delar av det man betalar för är repriser från den boken. Det är ju en utveckling av samma ämne och samma ideologi det handlar om, så att vissa upprepningar förekommer är förstås naturligt. Men det känns inte ok att man använt “cut & paste” av hela kapitel. Jag betalade för en ny bok, inte för en gammal. Översättningen är sådär, jag får känslan av att man snålat in på korrekturläsningen, och åtminstone ett stycke (en faktaruta tror jag det var) har man helt glömt bort att översätta.

Men bortsett från det då? För min del fyller åtminstone boken syftet att inspirera mig till mera träning, bättre träning, mer målinriktad träning och nya sätt att träna. Det gör å andra sidan nästan allting jag läser inom området. Men jag tycker det känns bra att ha en så heltäckande bok som både går in (rätt så djupt!) på beteendevetenskap och inlärningspsykologi, och dessutom omsätter dessa vetenskaper i konkreta träningsmetoder.

Jag har inte tittat så mycket i den “konkreta” delen av boken än. Jag tycker den vetenskapliga delen är så intressant, och dessutom är det mycket lättare att ta till sig de konkreta träningstipsen om jag förstår tanken bakom.

Mitt stora problem (tror jag själv iaf) i hundträning är att jag testar, byter och blandar olika metoder hela tiden. Oavsett vilken metod man tror på (och även en mix av olika metoder är ju en metod), så kan jag inte tro annat än att det bästa är att hålla sig konsekvent till den hela tiden. Vilket jag alltså inte gör. Den metod jag egentligen tror mest på, är att konsekvent hålla sig till positiv förstärkning. Den är vetenskapligt mycket väl underbyggd, och gäller generellt för alla levande varelser. Det fungerar på råttor, ekorrar, älgar, duvor, späckhuggare, studenter. Det finns absolut ingenting som säger att det inte skulle fungera även på monsterhundar.

En orsak till att jag hoppar mellan metoderna för mycket är att jag har för mycket i ryggmärgen när det gäller negativ förstärkning. Jag har väl helt enkelt blivit positivt försärkt för många gånger genom att använda negativ förstärkning (hänger ni med i tankegången?), så det sitter som berget. För att kunna bli konsekvent och därmed effektiv i hundträningen, måste jag arbeta bort det jag en gång lärt mig. Därför tänker jag nu försöka följa den här boken ganska slaviskt. Och för att jag själv ska bli positivt förstärkt genom att använda enbart positiv förstärkning ska jag nästan börja om från början. Inte riktigt, men bara göra sånt som blir lätt för Monster, så att sannolikheten för att han ska göra rätt är stor och vi kan öka kriterienivån, så att jag därmed ska kunna bli positivt förstärkt genom att han blir bättre och bättre på det vi gör utan att jag någonsin behöver koppla in mina gamla ryggmärgsmetoder. Vi har nog hamnat i en ond cirkel, som istället ska bli en god.

Och ja, jag använder klicker. Länge missförstod jag begreppet klickerträning, och trodde att det var en metod. Det är det inte. Klickern är ett redskap, som faktiskt skulle kunna användas i vilken metod som helst.

Visst låter allt det här bra? Det ska bara omsättas i praktik nu också…