…ta och blogga lite kanske? Ambitionen att hÃ¥lla liv i bloggen finns fortfarande, men det är trögt att fÃ¥ upp farten igen efter sÃ¥ lÃ¥ng tid. NÃ¥n sammanfattning av vad som hänt sen sist fÃ¥r ni inte, det är inte min starka gren alls när det gäller bloggande. Jag skriver ”där jag är” istället.
Så. Jag lägger ganska mycket tid i trädgården just nu. Jag som alltid sagt och trott att trädgårdsskötsael inte är min grej, och om jag till äventyrs nån gång skulle bo i hus igen, så fick det vara antingen på en kal klippa, eller en ren naturtomt. Tja, nu har jag plötsligt 3 500 kvm trädgård, och ganska omfattande planer för grönsakodlingar, perennrabatter, buskar och prydliga, kantskurna grusgångar. Och ett woodland (ett för mig alldeles nytt ord). Och på sikt ett växthus. Joråsåatt.
Men jag försöker hejda mig. I Ã¥r blir det inte sÃ¥ mycket. Ett ganska litet grönsaksland och sÃ¥ blir det mest ettÃ¥riga blommor i krukor och lÃ¥dor. Därutöver har jag nÃ¥gra projekt i det som redan finns i trädgÃ¥rden. Eller rättare sagt funnits… Och det ger mig jobb sÃ¥ det räcker.
Det finns en rabatt, ca 10 kvm eller sÃ¥, som är väldigt mycket före detta. När vi kom hit i höstas kunde jag identifiera en liten kärleksört vid ena kanten, och nÃ¥gra sommarflox vid en annan kant. I övrigt bestod den av högt, visset gräs. Under vinterns stormar ankrade ett tjockt lager eklöv i det lÃ¥nga gräset. Jag tänkte ut en plan, som gick ut pÃ¥ att jag skulle bara lÃ¥ta det vara som det var och se vad som eventuellt skulle komma upp och sedan flytta undan det som var nÃ¥got att ha. Men sÃ¥ började jag peta lite bland eklöven för nÃ¥gon vecka sen, och dÃ¥ stack det plötsligt upp en ensam krokus. Och sen kunde jag inte lÃ¥ta bli… Jag räfsade bort löven, och hittade en tjock heltäckningsmatta av grön mossa. SÃ¥ jag krafsade bort mossan ocksÃ¥. Kvar stod det lÃ¥nga, vissna fjolÃ¥rsgräset. Men vid noggrann inspektion kunde man minsann se en massa andra saker som ville upp. Jag funderade hit och dit, vad jag än kunde göra för att gagna det jag ville ha kvar, skulle ocksÃ¥ gagna ogräset. Och tvärtom. Men ju mer jag kikade och petade bland gräset, desto mer hittade jag, sÃ¥ det slutade med att jag kröp omkring där ganska mÃ¥nga timmar och rev, slet, krafsade, hackade bort sÃ¥ mycket gräs det bara gick utan att skada lökväxter, smÃ¥ jordgubbsplantor och annat som jag inte kunde identifiera. Och ju mer luft och ljus det kom ner, desto mer kom det upp. Tja, sen tar ju förstÃ¥s mossan nya tag sÃ¥ fort jag vänder ryggen till, och gräset fÃ¥r jag sällan eller aldrig upp med rötterna sÃ¥ det spirar grönt det ocksÃ¥. Nu vet jag inte riktigt hur jag ska lägga upp min plan… Kanske kan jag fortsätta vara ihärdig och kämpa mot mossa och gräs, tills plantorna kommit upp sÃ¥pass att jag kan gräva tuffare runtom, eller kanske täcka med gräsklipp senare. Kanske har min vÃ¥rd av den fd rabatten inte varit adekvat eller enligt vetenskap och väl beprövad metod, men den har varit kärleksfull. Den ser fortfarande inte ut som nÃ¥got man vanligen benämner rabatt, men har jag kommit sÃ¥ här lÃ¥ngt sÃ¥ kan jag ju inte ge mig.
Ett annat projekt är gräsmattan. Jag undrar, den här aversionen mot mossa, är det något som alla husägare bär på? Jag har alltid tyckt att tjatet om mossa i gräsmattan var överdrivet och lite fjantigt, mossa är både grönt och mjukt, så vad är problemet? Men nu är jag likadan. Vi har väldigt mycket mossa, ska ni veta, och jag planerar som bäst en första attack. Imorgon ska jag åka och köpa några säckar hönsgödsel och sedan invänta regnet som visst är på gång till helgen.





Om tre dagar är det 1 februari, och det var då vi kom överens om att vintern ska vara slut och våren börjar. Just nu ser det väl inte riktigt ut som om motparten kommer att hålla överenskommelsen. Men jag ger inte upp, för att hjälpa våren på traven och för att verkligen suga upp även de allra minsta vårtecknen, startar Dagens Vårtecken då. På måndag. 1 februari.