lenas egna

Planen för denna nyårsafton var först och främst att gå en rejäl långpromenad med dogsen för att om möjligt få dem lite trötta inför kvällen. Tvingade att gå någorlunda ordentligt i koppel lite längre sträckor ger lite menatal trötthet, och fritt lösspringande däremellan möjligen fysisk dito. Så tänkte jag. Men det var så inihelvete kallt, så min mentalitet räckte inte för att försöka åstadkomma något snyggt koppelgående. Och dessutom mötte vi rådjur flera gånger under vägen, särskilt förstås på de platser där det är tänkbart att släppa hundarna, så något sådant spring blev det inte tal om. Jag såg sammanlagt 7 rådjur, måste man ut i skogen för att slippa dem eller? Givetvis är det jag som är tröttast, både mentalt och fysiskt. Men hundarna fick åtminstone såpass att de ligger avslappnade och nöjda.

Nu har jag värmt mig med en glögg, hussen sover middag på order av mig. Inte för att nyårsfirandet blir så överdrivet storslaget, men det är väl kul om vi är vakna båda två kanske. Fortsättningen på planen är nu dusch och ångbastu för min del (sen borde jag väl vara varm rätt igenom?), därefter hade jag tänkt mig gemensam matlagning. Rosa bubbel är inhandlat till hussen och mig, fyllda märgben till de fyrbenta gossarna. Det blir nog bra det här.

Vilka ärkepuckon det finns. Nu kommer den tiden igen när jag var och varannan dag kommer att reta mig på att folk lägger ut mat till rådjuren… inne i stan! Jag tycker inte rådjur ska matas över huvud taget (finns det inte mat i naturen så det räcker så är det för mycket rådjur), och definitivt inte inne i stan! Det är så jädrans dumt, så det liknar ingenting! På andra sidan gatan här är det en cykelväg. Innanför cykelvägen ligger ett koloniområde som är inhägnat med ett högt staket. Och mellan cykelvägen och staketet är det en några meter bred remsa ”natur”, ekar och gräs och snåriga buskar. Där ligger nu flera stora högar med äpplen, som de ”omtänksamma” koloniodlarna lagt ut.

Till vems glädje då, undrar jag?