lenas egna

Jahapp. Bloggen ja. Lite försummad och lite bortglömd. Minst sagt.

Vad har hänt sen sist? Allt möjligt faktiskt.

Samma kväll som jag bloggade senast (länge sen alltså) var vi till Äleklinta och grillade i solnedgången. Något jag försöker genomföra varje år, i år blev det i sällskap av Ullis och Håkan. Jag tyckte det blev en riktigt riktigt bra kväll, och att döma av kommentarerna från sällskapet så tyckte övriga det också. Trots att de missade en eller annan VM-match. Och min nya baddräkt blev invigd.

Kvällen efter var vi till Öland igen, den här gången för att genomföra uppdraget att inhandla en begagnad barnvagn. Vi passade på att äta i Borgholm, men på grund av hunger orkade vi inte välja ställe med särskilt stor omsorg, så vi hamnade på en av stadens mer tveksamma uteserveringar. Inte så att vi blev dåliga, men gott kan man väl kanske inte kalla det…

Så har vi varit i Eskilstuna, aussiespecial och övernattning i campingstuga som Nadia ordnat med. 6 vuxna (Nadia och Mattias, Sandra och Andreas och så Anders och jag), två bebisar och 6 hundar i en stuga. Och vilken stuga! Det var då rakt inte vad man förväntar sig av en campingstuga, särskilt inte läget… Hade vi vetat i förväg hur bra det var hade vi nog bokat en eller ett par nätter extra för en minisemester där. Skog på två sidor, fantastisk utstikt över Mälaren från uteplatsen och själva campingen ”bakom ryggen”, med en bit skog emellan. Baddräkten blev använd igen. Utställningen gick helt ok. Monster blev 4 i bhkl, men däremot fick Carrey klara sig utan hp i veteranklass. A-L Munkvall som dömde gjorde det bra, jag är inte helt överens om allt, men det är så det är i den här sporten. Det finns utrymme för en del eget tyckande, och framför allt lägger var och en olika mycket vikt vid olika detaljer.

Nu i helgen var vi hos Sandra och Andreas i Mölndal. Jag jobbade på Tvååkersutställningen fred-lörd, men vi hann också med att umgås en hel del. Framför allt fick jag en rejäl barnbarnsdos. Dessutom var Sandra och jag in till stan på torsdag em, av skäl som jag inte riktigt minns fick jag köra deras bil med manuell växellåda, och min ovana vid det i kombination med min ovana vid storstadstrafik i rusningstid och mitt obefintliga lokalsinne och Sandras något bristande köranvisningar gjorde att vi hamnade fel. Dubbelt upp. Och jag fick kärringstopp på Göta Älvs-bron (heter den väl?). Men annars gick det bra. Och så hann vi med ett hund- och människobad på lördagskvällen vid Sisjön också, så baddräkten blev använd igen. Nu har den nästan gjort skäl för sitt pris.

Hemma igen har vi gjort… ingenting. Eller åtminstone så lite som möjligt. Temperaturen håller sig stadigt på dryga 30 grader, och eftersom jag INTE tänker klaga på värmen så gäller det att anpassa sig. Dvs göra så lite som möjligt, så sakta som möjligt. Just nu är det mulet, det skulle visst passera en liten åskfront inatt, och efter det skulle vi få lite svalare väder. Bara runt 27 grader eller så. Brrr!

Sandra och jag pratade innan vi åkte hem i söndags om när vi skulle ses härnäst. Jag tycker att det blir alldeles för lång tid att vänta till bröllopet sista helgen i augusti, så eventuellt skulle de komma hit ett par dagar i slutet på juli. Men när vi kom hem kollade Anders KFF:s spelschema, och det är bortamatch i Gbg 1/8 så den helgen åker vi tydligen dit ändå….:)

Nu funderar jag på om jag kanske skulle tömma kameran och se vad den kan tänkas innehålla, det var länge sen jag gjorde det… Men jag börjar sitta fasligt obekvämt där jag sitter på balkongen med datorn i knät. Kanske senare. Istället ska jag gå och göra ytterligare en flaska bubbelvatten. Och sen göra ingenting en stund igen.

Frågan är om inte jag är mer otålig än vad Sandra är, beträffande Kurts ankomst. Det brukar vara jag som har tålamod, och Sandra som inte klarar av att vänta alls. Kanske är grejen för Sandras del den här gången, att nu finns det verkligen ingen hon kan tjata ihjäl för att påskynda det som ska hända. Inte ens mig.

För den som inte vet, är tanken att jag ska sätta mig i bilen och åka tvärs över Sverige så snart Sandra kan ge ett någorlunda säkert besked om att förlossningsarbetet verkligen startat. Jag ska vara biträdande… nånting. Erfarenheten jag kan bidra med när det gäller mänskliga förlossningar är ju ganska begränsad, däremot har jag varit med om (och handgripligen bistått även vid komplicerade fall) vid hundratals kalvningar, men jag vet inte om det finns så särskilt mycket av de erfarenheterna som är direkt överförbara.

Att få vara med om detta som blivande mormor är givetvis en stor ära. Ännu större känns äran när inte bara Sandra, utan även Andreas, tycker att det är en bra idé. (Fast när jag tänker efter har jag inte hört det från Andreas själv, men Sandra påstår det. Hmm…) Exakt vad jag kan bidra med vet jag inte riktigt, men jag ska väl försöka fotografera en del. Och nej, ni kommer inte att få se bilder som möjligen kan passa för undervisning i obstetrik, kanske inte någon bild alls som tas där och då. Men jag ska försöka att på något vis hålla omvärlden underrättad om vad som händer när det händer.

Bara jag hinner fram i tid, jag har ändå ca fem timmars resväg. Men det vanligaste är ju att det tar rätt många timmar från start tills det är dags att åka in till BB, så vi räknar med att det ska fungera. Jag har väskan packad, kameran laddad, bilen tankad och mobilen alltid inom räckhåll. Och det skulle passa rysligt bra om det sätter igång idag, hussen har tagit kompledigt och är därefter långledig till på tisdag. Då åker han till Polen, och då passar det genast mycket sämre. Men jag antar att Kurt skiter högaktningsfullt i sådana petitesser.

Jaha. Jag åkte alltså på kurs i fredags. Kursen var på alla sätt en bra kurs. Inte för att jag lärde mig något helt nytt precis, men jag fick bekräftat att det jag kunde, det var rätt. Och det ger en trygghet som är bra att ha när det stressar till sig. För det gör det alltid på ett eller annat sätt i ”utställningsbranschen”. Söndag förmiddag hade jag ont i huvudet. Migrän i antågande trodde jag – och Sandra som satte igång att ge mig massage i nacke och axlar, men sen började jag frysa omåttligt och dessutom må illa, så det var helt klart något annat. Resan till Arlanda, väntetiden på Arlanda och sedan flygturen hem blev en enda lång huttrande längtan efter min säng.

I nämnda säng blev jag sedan kvar mer eller mindre i ett sträck till halv fyra i morse. Då var jag pigg. Nu har jag läst mail, svarat på de som ska besvaras samt skrivit ett par som skulle skrivas. Jag har läst ifatt i alla bloggar. Jag är lite hungrig för första gången sen i lördags, men tänkte vänta tills Nyhetsmorgon börjar om en kvart och ta frukost vid teven.

Sen hoppas jag piggheten håller i sig, jag har jobb att göra. En bugg på ett gammalt jobb som jag fick rapporterad före helgen men inte hann med då. Nu känner jag mig stressad över att det gått två dagar till, och risken finns att det kan gå åt många timmar bara att hitta felet. Tur att kaffe smakar gott igen.

Mitt tunga huvud igår blev så småningom framåt kvällen en smygande huvudvärk och en rent sjuklig trötthet. Jag satt här och skulle fixa en del grejer (t ex min ofärdiga blogg), men orkade inte, ville bara blunda. Bestämde mig för att gå och lägga mig tidigt istället, men orkade inte det heller, så jag blev sittande i soffan ända till midnatt med datorn framför mig (liksom beredd ifall jag skulle få ett plötsligt anfall av pigghet), mestadels blundande utan att orka ta mig härifrån. När jag äntligen reste på mig för att fortsätta blundandet i sängen, bestämde jag mig faktiskt för att ta en migräntablett.

Det verkade inte ha hjälpt, huvudvärken sitter där den sitter. Inte så svår att den är handikappande, inte än. Men jag känner liksom igen typen.

Visserligen är det ganska vanligt att både besök hos Sandra och utställningshelger och framför allt kombinationer av detta, brukar ge migränanfall (utan att vi för den sakens skull behöver dra några slutsatser om umgänget med S&A, mina migränattacker har inte alltid helt logiska orsaker), men den här gången verkar det som om anfallet kommer redan i förväg. Det vore ju en ny variant, en riktigt höjdare måste jag säga.

Nu har jag lite drygt 4 timmar på mig att få allt färdigt för avfärd, då måste jag vara så klar att jag kan last in hundar och packning i bilen och ge mig av för att hämta A på jobbet. Sen väntar ca fem timmars bilresa. Här finns faktiskt inte utrymme eller tid för några migränattacker.

Sådeså!