Fast jag har återhämtat mig rätt skapligt nu. Det har även Carrey, som lyckades bli sjuk mitt under pågående MyDog. Egentligen fanns det tecken på tonsilliten redan ett par dagar innan, men inte förrän övriga symptom kom under fredagen och jag la ihop två och två så blev dessa rätt tolkade. Stackars lille gubben, han mådde verkligen inte bra då, dräglade hinkvis och kunde varken äta eller dricka. Nästan. När maten blev uppblött så gick den ner, mattokig som han är så är han nog medvetslös innan det blir totalt stopp på den fronten. Jag avvaktade med veterinär ändå, och det läkte faktiskt ut av sig självt ganska snabbt, han var lite piggare redan under lördag-söndag, och väl hemma igen ännu piggare. På måndagen hade dreglandet slutat, han var ”pratsam” som vanligt, och började ägna sig åt typiska välmåendebeteenden, som att ligga på rygg och knorra. Igår fick han maten torr som vanligt och den slank ner utan problem. Jag tänker dock låta honom ta det lungt resten av veckan, och skulle det blossa upp igen är det väl lika bra att ta en antibiotikakur, antar jag.
Jag har jobbat som ringsekreterare i två dagar, med mycket trevlig kollega (som jag faktiskt kände sen innan, det trodde jag knappast när jag skulle jobba såpass utsocknes), och mycket trevlig norsk domare. En domare som jag fick så mycket beröm av att det var nästan pinsamt, hon tyckte att jag som skrivande ringsekr var helt ”oövervinnerlig”. Och hon blev jättebesviken när hon förstod att jag inte skulle vara med lördag och söndag också. Sånt är ju alltid kul att höra.
Lördag och söndag blev det mycket rasmonterarbete för mig. Sandra hade haft lite problem med att få ihop personal så det räckte, men sagt till alla att ”det var inget problem”. Nänä, så länge man kan parkera mamma och sambo där så är det väl inte det…:) Men det var faktiskt riktigt roligt. Frågorna man får att besvara har med åren blivit vettigare och vettigare, de flesta vet vad det är för ras, och de som ställer mindre insatta frågor är oftast desamma som sedan raskt kryssar över gången till montrarna med engelsk bulldogg och löwschen och ställer exakt framma frågor där, så där spelar det kanske inte ens så stor roll vad man svarar…
Jo, en sak till. På fredagen vann jag ett utställningstält! I Roburs monter var det tävling, där man skulle svara på några lätta frågor och sedan skriva en motivering till varför man ville vinna tältet. Eftersom motiveringar av typen ”därför att jag behöver ett” knappast är konkurrenskraftiga, och eftersom jag är en ganska begåvad julklappsrimmare, så funderade jag ihop ett rim av den typen (huvudrimmet var torrt-hundsport, lite haltande men ändå fungerande). Och jag vann förstapriset och fick ett utställningstält! Vi som i minst två säsonger sagt att nästa år, då måste vi köpa ett tält… På söndagen kom Anders spingande till rasmontern med ett tävlingsformulär och beordrade mig att skriva ett rim till. Jag tyckte väl inte att vi behövde två tält precis, men det var väl heller inte sannolikt att vi skulle få förstapriset en gång till, och eftersom de andra priserna var foder så… varför inte? Jag värkte fram ett rim till, A fyllde i sitt namn och tamejtusan, tror ni inte vi vann ett tält till?!?
Nu behöver vi bara fler hundar, och bli såpass utställningstokiga så vi åker på varsin utställning samma helg, så har vi användning för båda.
När jag häromdagen slog på datorn för första gången på ett par veckor upptäckte jag att det kommit några nya kommentarer på ett äldre inlägg, där jag berättade om hur jag lyckades få dubbel cykelpunka. Det var dock inte min otur (eller ev klantighet) rörande cykeln kommentarerna gällde, utan vad jag mer i förbigående nämnt om isländska fårhundar. Först tänkte jag bara ignorera det hela, men eftersom kommentarerna var ganska nya och jag inte vill verka feg (feg kan jag vara i andra sammanhang, men inte i min egen blogg), och dessutom står för vad jag skrivit, så tar jag ändå upp det.
”Jag blir mycket upprörd av att av att ryktet går att DU SOM OFFICIELL ringsekreterare på SIFK.s rasspecial bara KAN med och yttra dig så negativt och så fult om en ras som isländsk fårhund.” Nej, som ringsekereterare på er officiella utställning yttrade jag mig verkligen inte negativt om er ras. Det skulle ha varit väldigt oartigt. Det jag skrev, det gjorde jag efteråt hemma hos mig själv i min egen blogg och som privatperson. Och det var min egen åsikt om rasen som sådan, att den inte tilltalar mig, jag uttryckte.
”Du borde inte ha det jobbet och du måste onekligen bara mkt inkompetent vad det gäller hundar. Är det sådanna här människor som dig som sitter på våra tävlingar då vill inte jag vara med längre. Detta kommer att tas upp inom SIFK.” Mitt uppdrag gällde att vara ringsekreterare på er utställning. Jag kom, jag gjorde jobbet (såvitt jag vet till full belåtenhet), blev tackad, fick betalt och åkte hem. Mission completed. Ingenstans i ringsekreteraruppdraget finns angivet att man ska agera ambassadör för rasen man jobbar på (varken under eller efter utsällningen). Ingenstans finns angivet vad som är tillåtet eller inte utanför själva uppdragen (mer än att man ska vara medlem i SKK och inte bryta mot grundreglerna). Vill ni ta upp detta inom er rasklubb så… javisst. Min kompetens när det gäller hundar kan förstås diskuteras om det känns meningsfullt. Men jag ser inte att det har med saken att göra. Man behöver inte kunna ett skvatt om hundar för att vara ringsekreterare, och man behöver heller inte kunna särskilt mycket för att tycka mer eller mindre om olika raser. Jag kan dock tillräckligt mycket för att veta vilka egenskaper hos en hundras som tilltalar och passar just mig (och tvärtom).
”Du som anlitad ringsekreterare skall inte generalisera officiellt på detta sätt. Du har betalt för att skriva och inte komma med dumma kommentarer officiellt. Jag har inte upplevt detsamma som dig trots att jag jobbat en hel del med isländska fårhundar. Du borde be dessa hundägarna om ursäkt.” Ja, jag generaliserar och dessutom fullt medvetet. Jag känner ingen individ av rasen, men såg alltså vad jag antar kan anses vara ett representativt urval av individer vid er rasspecial. Utifrån detta generaliserar jag. Men jag har fortfarande bara skrivit att det inte är en ras för mig, om än i något andra ordalag. Och varken detta eller något annat jag skriver i min blogg har jag betalt för. Om det ingått i uppdraget (och därmed det som jag fick betalt för) att efteråt inte skriva något som kunde uppfattas negativt om rasen i min blogg, så hade jag inte tagit det. Och- exakt vilka hundägare är det du vill att jag ska be om ursäkt? Alla som var på den aktuella utställningen? Eller alla som har isländsk fårhund? Och för vad? För att vi inte delar favoritras?
”Kl 0104 den 3/8 lade du mera bränsle på elden om isländska fårhundar. Detta inlägg på natten förvånar mig, du har verkligen engagerd dig i denna ras på ett negativt sätt. Hoppas att du kommer att få förklara din inför SKK tävlingskommittè. Du är ingen värdig representant för ringsekreterarskrået.” (Det låter nästan här som om det har någon speciell betydelse att jag skrivit på natten, vilket det givetvis inte har. Det är inte särskilt ovanligt att jag gör det.) Och nej, tvärtom, jag har inte engagerat mig alls i rasen, mest i förbigående uttryckt att det inte var en ras i min smak, och därefter (på natten) svarat på en kommentar om detta. Faktum är att jag är ganska ointresserad av rasen, vilket för övrigt gäller samtliga spetsar. Men det är förstås helt okej och naturligt att andra männskor är det! Vi är ju olika, lever olika sorts liv och har olika intressen, och det är ju för väl då att det finns så många vitt skilda hundraser, så vi alla kan få en som passar, eller hur?
Tillägg: För att undvika missförstånd; jag upplevde er utställning som trevlig och välarrangerad, samtliga utställare var synnerligen glada och trevliga.
Jag kom minst sagt av mig i allt jag skulle göra i eftermiddags, när jag fick veta att Caddy var dålig. Ont i magen och tårar i ögonen, väntan på att Sandra skulle ringa upp när hon visste mer, och beskedet när det kom var inte så lugnande som jag hoppats. Lille Caddy-gubben, mitt första ”barnbarn”. Jag håller tummarna för att tillfrisknandet efter operationen går fort och bra, och att provsvaren när de kommer är så bra de bara kan.
Imorgon är det dags för utställningsresa igen. Den här gången till Nynäshamn. Eftersom jag är bojkottad får jag väl ge mig iväg på långresor:) Nädå, så farligt är det inte med den där bojkotten. Visserligen verkar den pågå, men det är en ganska isolerad bojkott, så att säga. Det här långväga uppdraget har jag bjudit in mig själv till, bara för att få en ursäkt att hälsa på Carin. Och på köpet lära mig lite om hoffar, det är visst 60 anmälda, på utställningarna härikring brukar det komma max tre och dessutom av tämligen tveksam kvalitet.
Vi drar mitt på dagen imorgon, både A och hundarna ska med, och kommer inte hem förrän söndag. Ifall ni undrar.
En maginfluensa kommer väl aldrig någonsin lägligt, men det finns tillfällen då den ställer till mer bekymmer än annars. A kom hem från jobbet idag och klagade över magont, nu är maginfluensan i full blom. Åt alla håll. Själv känner jag ingenting. Än så länge.
På fredag kväll ska jag åka till Gotland. Bara en sån sak, jag har varit på Gotland en gång tidigare i mitt liv, och det är bortåt 35 år sen, så jag vill inte gärna missa tillfället. Dessutom anledningen till resan, jag ska vara ringsekreterare på SSRK:s utställning. Och med tanke på att ringsekreterarkostnaden troligen är väldigt hög när vi måste hämtas från fastlandet, och att det inte är någon särskilt stor utställning, så kan jag inte tänka mig att det finns några reserver. Jag måste helt enkelt vara frisk och komma iväg.
Av oklar anledning är jag visst bojkottad av SMÖKK numera, mina ringsekreterartjänster efterfrågas inte längre. Eller om jag är bortglömd… eller nerflyttad på listan eftersom jag fick lov att tacka nej till Växjö ifjol pga hundvaktsbrist. Vad vet jag. Jag är iaf inte i Böda den här helgen, det vet jag. Och det var ju en himla tur för wheatenklubben, som har rasspecial imorgon och fick ett mycket sent återbud på en ringsekreterare. Och eftersom Böda sugit åt sig alla lediga ringsekreterare i Småland typ, blev dom väldigt glada över att jag var ledig.
Wheatenspecialen är på Lundegård, samma ställe som lydnads-SM gick av stapeln, och det blir rena lyxutställningen. I händelse av regn kan vi nämligen vara inomhus! Jag behöver inte ens ta med regnkläder, oavsett vad väderprognosen förutspår för hemskheter!
Nu ska jag ha en kopp te (jodå, jag har druckit kaffe så jag klarar mig ikväll Sandra, vi har nämligen varit i Lj-holm på kalas) med mig i sängen. Hoppas att det är nån deckare på nån kanal.
Pga ett mycket sent återbud fick jag hastigt ett ringsekreteraruppdrag imorgon. Jag sa att jag måste bara kolla så att inte A behöver ha bilen. ”Skit i det”, sa B, ”jag hämtar dig om det behövs!” Han var nog lite desperat där… Klart jag åtar mig det. Dels påstår A att bilen behöver byta olja i växellådan (måste man göra sånt…?), vilket lär ska kosta runt 2 500 spänn, så extraknäck av det här slaget känns välkomna, dels har jag en vag känsla av att antalet ringsekretaruppdrag av en eller annan orsak har decimerats väsentligt i år.
Hur som helst. Imorgon ska jag ägna mig åt idel taxar. Och jag ska jobba ihop med A, som jag sett på tjänstgöringslistan till WDS, så då kan vi ju diskutera ev samåkning också. Något som det faktiskt inte ställts krav på, konstigt nog.
Omgörning in public
Observera att den här sidan för tillfället genomgår operation "mot html5" - en total makeover som jag belsutade att göra inför öppen ridå, med diverse förklaringar till vad jag pysslar med.
Om ni undrade.
Fast förklaringarna har jag skippat nu. Intresset var svalt, och jag har inte tid.