lenas egna

Jag är strängt upptagen, och det blir inte bloggat varken här eller där. Eller någonstans. Men en god nyhet kan jag bjuda på lite snabbt: Om inte annat så har monsterhunden i alla fall alldeles utmärkta leder, det har jag nu papper på. Fast jag hade aldrig trott något annat heller.

När de där lederna kommer att användas i någon sorts tävlingssammanhang är dock oklart. Vi jobbar på saken. Jag jobbar på saken. Monsterhunden själv deltar ibland i denna strävan, annars använder han sina utmärkta leder till att studsa omkring som en bumbibjörn, och är rätt nöjd med det.

[singlepic id=62 w=200 float=left] Inte nog med att det var ”extrapris” på röntgenundersökningen, som en bonus fick man bilderna med sig hem på en CD. Och på höftbilden fanns en intressant extra bonus, nämligen svansen! När man har bara en kort svans kommer hela med på bilden, och det var intressant att se avslutet på den, hur den liksom smalnar av och tar slut i en liten krok.

Och det slog mig att frågan som man ofta ställer när det gäller importerade aussies, om de är kuperade eller har medfödd stubbsvans, och som man oftast inte vet svaret på, plättlätt borde kunna avgöras på höftplåten som ändå tas. För en kuperad svans måste väl rimligen få ett mycket tvärare och mera avklippt slut än den här?

Å andra sidan, även om man ser att det är en kupering, så skulle frågan om det var en naturlig stubb eller inte kvarstå, eftersom man i USA som regel kuperar även korta stumpar som Monsters. Och då vet man ändå ingenting om huruvida hunden bär på stubbanlaget eller inte.

Vi överlevde pärsen, både Monstret och jag. Förstående personal tog mig på sånt allvar att det nästan gjorde mig ännu mer nervös, och Månsen fick en mycket svag dos lugnande. Så svag att det tog rätt lång tid innan han däckade, och han kämpade emot så gott han kunde, vägrade lägga sig och lutade sig istället mot väggen. Men till slut sjönk han ihop med en duns, och andades lungt och djupt hela tiden. Allt väl när det gällde det alltså.

Allt väl som det ser ut på plåtarna med. Vi får hoppas att SKK tycker detsamma.

Nu är det en mycket trött och mycket beskedlig liten hund som sover intill mig. Man kunde inte tro att det var samma hund som på gammelmansben stapplade hem från garaget och inte riktigt orkade lyfta på benet för att kissa och absolut inte bry sig om en plastpåse som blåste förbi precis framför näsan, som bara en timme tidigare gjorde sitt bästa för att riva hela inredningen i receptionen på Läckeby-kliniken.

Själv blev jag mentalt helt utmattad. Det är skönt att det är gjort.

Jag upptäckte att även hundar ur kullen efter Månsen, som alltså är ett halvår yngre, har höftledsröntgats nu. Och insåg att det kanske är hög tid att ta tag i det… Som den smålänning jag är tänkte jag förstås göra en prisjämförelse, eftersom jag hört att det kan skilja en hel del mellan olika kliniker. Inte för att det finns så många att jämföra mellan, närmare bestämt bara två stycken inom rimligt avstånd, men ändå. Ingen av dessa hade prisuppgifter på hemsidan, men däremot hade det ena specialpris på HD+AD under april månad! Yes! Extrapris på röntgen, så himla bra!

Så jag kastade mig på telefonen, skulle det finnas några tider kvar? Tveksamt först, men så hittades en lucka på måndag förmiddag. Måndag? Så snart? Det är ju bara på andra sidan helgen? Ingen tid till mental förberedelse alls, och nu är jag skitnervös.