Efter ett och ett halvt dygn i vågrätt läge har jag nu givetvis ordentligt ont i ryggen istället. Huvdet känns som om det vore bakis (fast utan något ont) efter Anervan-intaget. Jag hade alltför ont för att vilja chansa med något mildare, receptfritt alternativ, det fick bli de tunga drogerna.
Gårdagen var en enda dimma, jag har svaga minnen av att A gick ut med hundarna, att han gav sig iväg på fotboll, kom hem igen och med öl-andedräkt böjde sig över mig och (högt rakt in i mitt öra) talade om att VI VANN MED 6-0! och det enda som inte fick kärleken att dö just då och där, var vetskapen om att han skulle ta ut hundarna igen och att jag skulle få ligga kvar där jag låg.
Jag har 55 olästa blogginlägg i min rss-läsare, ungefär hälften är sådana jag vill läsa direkt, resten kan vänta. Egentligen finns där 20 till, men det beror på att Ölandsbladet äntligen (kanske efter mina påstötningar i mail till Tobbe Carlsson) fått igång sitt rss-flöde, så det flaggar 22 olästa från Tobbe, men det är bara de två nyaste som är nya på riktigt.
Jag har ett gäng bilder från Växjö att gå igenom för att se om jag lyckats med åtminstone någon, och så borde jag väl blogga nåt om den dagen också.
Förutom att det är måndag och jag har en hel del annat att göra. Hur det nu ska gå. Av erfarenhet vet jag att det kan ta hela den här dagen också innan min hjärna tagit sig ur den sirap som stavas Anervan.
Nån sorts frukost först. Jag vet att jag petade i mig ett rostbröd igår kväll, men har inget minne av när jag åt något innan dess. Det kan ha varit den där kexchokladen i Växjö lördag förmiddag…
Well. Eftersom Sandra fick så mycket positiva omdömen om sin nya blogg när jag för första gången använt ett färdigt tema, så tänkte jag att då gör jag väl det hos mig också då. Men jag tycker inte om det. Att släppa kontrollen över koden sådär är rätt jobbigt faktiskt. Och det kan vara hysteriskt svårt att hitta var vissa textsnuttar genereras, därför är inte allt översatt i kommentarsfunktionen. Men det får vi väl stå ut med. Jag kommer nog inte att stå ut med temat alltför länge ändå. Jag gillar t ex inte alls den här ”fixed-width”-layouten, det känns ganska omodernt och blir rätt fult i riktigt hög upplösning som ju blir allt vanligare. Dessutom är väl designen inte så mycket ”jag” kanske…
Ja, så skulle jag ju ta tag i den där länklistan då äntligen. Men det är nästan ångestframkallande. Jag vill inte länka till bloggar (eller sidor öht) som jag faktiskt inte läser. Det är ju ganska meningslöst. Jag vill inte att den enda anledningen till att jag länkar till någon ska vara att denne någon länkar till mig. Jag vet att många har sådant ”artighetsutbyte”, och det är helt ok för mig, men jag vill länka till sidor jag verkligen besöker, och besöker ofta! Men så blir jag orolig att någon som upplever att den saknas på min lista ska ta det personligt, och jag vill ju inte göra någon ledsen eller stöta mig med någon, och så sitter jag där och lägger till länk efter länk ändå. En del för att jag haft dom på min lista tidigare, andra för att jag vet att dom länkar till mig, och så till slut är listan jättelång och jag vet att så många besöker jag verkligen inte särskilt ofta! Raderar och börjar om…
Sen bestämde jag mig för en mini-lista. Valpköparna, dom har jag förstås benkoll på (även Lisa, jag har bara inte orkat fixa en inloggning så jag kan kommentera där än!) och dom kan gott få lite extra reklam. Och så ett par hundbloggar till, en hittade jag genom kommentarerna hos Marita, och den är så rolig att läsa så det enda tråkiga är att den uppdateras så sällan… Tills vidare sätter jag stopp där.
Det är egentligen larvigt alltihop. Jag behöver väl inte be om ursäkt för att jag inte läser den ena eller andra bloggen? Det handlar ju inte om personligt agg på något vis! Det kan vara (och är oftast!) så enkelt att det mesta som skrivs inte är så intressant för mig personligen bara.
I min rss-läsare finns många, många fler bloggar. De flesta av Monsters syskon, andra DK-hundar och andra aussies (och lite annat blandat också). Det blir inte alls tidsödande på samma sätt att följa många bloggar genom rss-flödena. Hur mycket tid lägger ni på att klicka er igenom en lång länklista på säg 25 bloggar (där man på kanske tio av dem måste klicka en eller två gånger till innan man kommer till bloggen därför att den ligger i en iframe), och upptäcka att bara 2-3 stycken har uppdaterat sedan sist? Jag lägger ingen tid alls på det. Jag kollar i rss-läsaren och ser direkt vilka som uppdaterat. Jag behöver i de flesta fall inte ens klicka mig dit, utan kan läsa inlägget direkt. Det finns dock några få bloggar jag envist försöker följa trots att de inte har rss-flöden. Då använder jag Sandras länklista:)