Med anledning av morgondagens kalas gav jag mig ut på ett mission impossible idag. En styck klänning, behov: stort. Ett par skor, behov: inte fullt så stort. Klänningsletandet verkade tröstlöst till att börja med, det fanns banne mig bara tunikor, och det var klänning jag skulle ha punkt slut. Men så hittade jag den, klänningen jag kände att jag ville ha, den fanns i rätt storlek(!) och den råkade hänga på en reaställning. 79 kronor. Va?!
Skobehovet uppgraderades raskt till stort. De första skorna jag fick ögonen på var riktigt snygga, rea men rätt dyra ändå, men det var framför allt klackhöjden som gjorde mig lite tveksam. Mina fötter har blivit bortskämda med lång- och skogspromenadvänliga skor, och min tidigare ganska stora förmåga när det gäller att gå i högklackat både länge och mycket har sakta men säkert avtagit. Så jag svängde runt hyllan, hittade ett annat par nästan lika snygga, med en lagom klack och ett väldigt lagom pris. 250 riksdaler.
Summa 329 kronor. Och det var utan att ens försöka göra fynd, de bara kom till mig.
För att fullborda det hela gjorde jag ett besök hos frissan sen också. Det var ingen rea där, det kostade mer än skor och klänning tillsammans, men så är jag som ny nu också.
Mission completed.
Den som säger att pengar inte gör en lycklig ljuger.
Eller: den som säger att pengar inte gör en lycklig har aldrig varit utan.
För nog fan blir det mesta ljusare med pengar än utan! Visst finns det värre sorger och bekymmer som kan drabba en än pengabrist, och visst finns det också större glädjeämnen än pengar, men om man vet skillnaden mellan att ha pengar och att vara utan, så vet man också att det är lättare att ta andra bekymmer om man åtminstone har pengar, och man kan glädjas ännu mer åt andra glädjeämnen om man slipper bekymra sig för att pengarna är slut.
Sådeså.
Inte för att vi varit utblottade precis, men sedan jag bestämde mig för att bli egen företagare i våras och således varit utan lön sedan dess har det varit en tämligen snäv budget och en kamp varenda månad. Nu har jag fakturerat och fått betalt för slutdelen av projektet, och nu är jag rik. Pyttelite rik, men allting är ju relativt. E liten stund är jag det, imorgon ska jag betala ett par skulder och andra eftersläpande utgifter, sätta undan pengar till skatter och egenavgifter några månader framåt (för nu vet jag ju inte ett enda dugg hur mycket jag kommer att tjäna från månad till månad), och sen är jag väl fattig igen. Eller iaf normalfattig.
Innan jag gjort av med några pengar på ovanstående onödiga grejer, försökte jag idag göra av med dom på mer nödvändig shopping. Det gick väl sådär. Ett par jeans, billiga på Lindex där jag dessutom hade en hundring på ett presentkort. Två tröjor, ännu billigare på ICA Maxi, två-för-hundrafemti-spänn. Jag är ingen bra shoppare, det var ingen förmögenhet jag lyckades göra av med precis. Mat på Maxi, och det var föralldel mycket jag skulle kunnat handla, men jag hittade inte ICA-kortet och kunde inte självscanna, och lat som jag är så handlade jag därför inte mer än vad som behövdes idag.
Men på söndag ska vi till Sofiero. Då finns det en viss chans att jag kan göra av med mer än någon enstaka hundring. Varsin bia-bädd till dogsen har jag länge tänkt köpa, och nu var det väl tusan om inte det åtminstone skulle kunna bli av.