Det möjligtvis anmärkningsvärda började under hemresan. Huvudvärken satt där den satt (i ögonbrynet, och det vet jag ju vad det är) och irriterade. Jag var fullt kapabel att köra bil, men efter stoppet i Ljungby där jag vrålhungrig försökte äta en Sibyllakorv som bara gjorde mig illamående, var det väldigt skönt att ha en medpassagerare som tog över ratten och jag fick sitta bredvid och blunda istället. Sista biten hem började jag frysa, vilket egentligen inte var rimligt i rådande temperatur, och när jag väl var hemma vid halv-nio-tiden stupade jag omedelbart i säng med fullt utvecklad feberfrossa.

Jag sov i stort sett i ett enda sträck i 36 timmar… Gjorde ett par halvhjärtade försök att vakna till med hjälp av lite kaffe, men somnade direkt igen. Måndag morgon vaknade jag, fortfarande med tryckande bihålor men feberfri och utan värk.

36 timmar. Men så himla sjuk var jag ju inte? Konstigt. Och konstigt att vakna och fundera över om idag var idag eller om det var igår. Eller om imorgon är idag?

Men det där var igår. Idag är jag typ frisk. Och tror att jag vet att idag är idag.

Ringde doktorn gjorde jag förstås inte. Jag ringde vårdcentralen. Som numera tydligen heter hälsocentral. Där ville dom inte veta av mig, utan hänvisade till lasarettets gynmottagning. Som inte heller ville veta av mig, utan hänvisade mig vidare till en privat gynmottagning. Där fick jag av en synnerligen vänlig sköterska en tid redan i morgon.

Jag hade ju räknat med att få träffa en allmänläkare och därmed kunnat ta upp frågan om någon lämplig bihålemedicin samtidigt, det känns lite konstigt att göra det med en gynekolog, så jag tror jag avstår. Bihålorna får klara sig själva ett tag till.

Resultatet var att jag knappt var vid medvetande när A gick i morse, trots att jag stod upprätt. Jag svepte två koppar kaffe i rask takt, men de gjorde ingen verkan, huvudet surrade och jag var nästan vinglig av trötthet. Så jag la mig ner och vilade, bara en liten stund… Och sov som en sten till klockan var över tio (var fanns svettanfallen då?). Jamen hur bra var det på en skala då? Dels hade jag verkligen inte tid med det, mycket av det jag skulle gjort i helgen blev av olika skäl inte gjort då (papperhögen ni vet…), och det kommer ju inte att bli lättare att somna ikväll heller då.

Jag har aldrig tidigare haft några större problem med sömnen, jag har somnat ungefär när jag lagt ner huvudet på kudden. Visst har det funnits enstaka tillfällen när jag inte somnat, men några timmars minus på sömnkontot har inte varit hela världen. Jag har klarat att sova 4-5 timmar flera nätter i sträck utan att sluta fungera dagtid för det, och det var inte ens länge sen. Men nu börjar plötsligt kroppen ställa krav på rejäl nattsömn. Då tycker jag det är taskigt av kroppen att samtidigt försvåra den där nattsömnen.

Näe, pappershögen var det ja. Och ikväll är det kurs.

Problem ett: det vore bra om jag visste hur många spår vi har på tävlingen innan jag gör bortlottningen. Problem två: när jag sent omsider lyckats få svar på detta fick jag inte utskrifterna att stämma med vad jag (trodde att jag) lagt in i programmet. Fyra-fem försök innan det blev rätt.

Jag ändrade det som behövde ändras i ett gammalt PM jag hittade, där det fanns vägbeskrivning och allt. Lyckades kopiera både PM och deltagarlista utan att kopiatorn protesterade (jag har aldrig varit särskilt kompatibel med kopiatorer av någon anledning, kopiatorer och perculatorbryggare fungerar inte med mig). Strålande. Men vid det laget var jag så trött att jag tog med pappersbuntarna och kuverten hem, för att göra resten hemma.

Att skriva 26 kuvert gick smärtfritt. Så började jag vika papperen. Upptäckte att jag skrivit fel efternamn på tävlingsledaren på PM:et. Så för varje PM jag vek, strök jag över namnet och skrev rätt för hand, och stoppade i kuvert vartefter. När jag för 21:a gången ändrade det felaktiga namnet, råkade min blick falla längst ner på PM:et. Där fanns en deltagarlista. För skyddstävlingen som hölls förra året. Jag tror inte att en sådan rätt så rejäl detalj hade slunkit förbi utan den här sömnbristen…

Så. Jag har börjat pilla upp kuverten igen, ta ur PM:et och klippa bort deltagarlistan. Stoppa tillbaka igen och återförsluta kuverten. Men redan på nummer tre gav jag upp, jag kände att det var stor risk att jag klippte bort fel del, eller klippte av kuvertet eller min egen tumme eller så.

Jag går och lägger mig istället. Ingen programmering inatt. och imorgon ska jag börja med att pilla upp 18 kuvert och klippa bort gamla deltagarlistor.

Jag slevade (ja, slevade är rätt ord, kladdkakan blev nämligen så kladdig att den knappast kan benämnas kaka) upp en försvarlig bit av kladdkakan och satte mig tillrätta i förhoppning om något lagom underhållande efter Robinson. Star Wars. Star Wars? Nej, vet ni vad. Ett snabbt bläddrande bland kanalerna och jag hittade Solens Rike, och eftersom jag läst boken för många år sedan valde jag den (risken fanns förstås att det skulle finnas högre kvaliteter i filmen än jag förväntat mig av kvällen, men ibland får man offra sig).

Jag tror jag såg sisådär tjugo minuter av filmen, när jag vaknade till var klockan kvart i två. Hundarna hade tydligen gett upp tanken på kvällsrastning och sov djupt. Jag hann precis lagom hälla i mig en kopp mikrat kaffe och vakna till lite, när A ringde. Hundarna fick följa med och kissa på väg till bilen och var nog ganska oförstående över den nattliga bilturen. En halvtimme senare var vi hemma igen, A hade vinglat i säng och jag var pin klarvaken. Det kändes verkligen inte som någon idé att gå och lägga sig, så jag satte mig vid datorn och grejade med Sandras tema ett tag (hon blir ju aldrig nöjd, men nu tror jag att jag greppat vad hon vill ha, så nu gör jag temat själv istället för att välja ett färdigt). ”Ett tag” visade sig bli några timmar, och klockan var över fem när jag la mig.

Jag var fortfarande inte särskilt sömnig, och jag tänkte att om jag somnar till så småningom, så kommer jag utan vidare att sova till mitt på dagen, och eftersom jag inte kunde räkna med att A skulle vakna som vanligt, satte jag klockan på ringning vid åtta. Det var nog bra, för jag somnade inte förrän efter halv åtta, och när klockan ringde hade jag lätt kunnat sova vidare. Men disciplinerad som man är *host* så klev jag ju upp…

Nu har även A vaknat. Han säger att han inte mår nåt vidare, men det märks just inte på honom. Orättvist är vad det är. Hade jag varit så onykter som han var igår, så hade jag blivit sängliggande ett dygn allraminst.

Sedan tog det stopp ett tag, när jag insåg att jag hade en del röjning av köksbänkar att göra innan jag kunde börja. Sånt är tråkigt. Alltså uppstod det en del ska-bara först. Ska bara se på skid-VM t ex. Men sen satte jag igång, och det tog ju faktiskt inte mer än en kvart att röja och göra livsmedelshygieniskt rent.

Väl igång med bakandet var jag rysligt effektiv, med tre olika degar på gång samtidigt. Två limpor, 40 thekakor och 96 kanelbullar senare kom A hem, och vi åt och jag var ut med hundarna och A åkte iväg till Nybro på hockey och min effektiva eftermiddag tog ut sin rätt och jag skulle bara sätta mig en liten stund och pusta ut innan jag tog itu med paketering och infrysning av allt bröd. Vaknade sen med ett ryck och visste inte om det var morgon eller kväll när hundarna skällde till då hussen kom hem igen. Tre timmar senare alltså.

Gick ut och nattkissade hundarna för att vakna till, och gjorde sen kaffe för att bli kvitt den lurande huvudvärken (måste ju dricka kaffe på kvällen för att inte få migrän nästa dag!) och för att provsmaka bullarna och trodde nog att jag skulle vara vaken länge. Brödet var fortfarande inte förpackat, men just då började en engelsk deckare och jag skulle ju som sagt vara vaken länge…

Ja, sen var klockan halv fem när A gick upp och jag satt i fåtöljen och minns inte att jag sett slutet på deckaren. Jag beslöt att straffa kroppen med att inte gå och lägga mig på riktigt i sängen då, även om det kändes frestande. Den kan inte hålla på och göra som den vill utan konsekvenser, bara tro att den kan få sova precis när och var och hur som helst. Och för att ytterligare straffa kroppen tror jag att jag ska låta min återupptäckta husmodersgen få frodas idag också.