lenas egna

Brukar ni också ha en låt snurrandes i huvudet hela tiden? Ibland är det samma flera dagar i rad, och då får man vara tacksam om det är en man gillar. För jag vet inte hur låtvalet sker. Det verkar fullständigt ologiskt och slumpartat. Igår och idag på förmiddagen var det “I’ll never fall in love again”, den där gamla Burt Bacharach-dängan ni vet. Nåja, sämre låtar har ju snurrat runt därinne. För någon vecka sen var det t ex Gullan Bornemarks “Min kära lilla ponny”. I flera dagar! Då trodde jag att jag skulle bli knäpp. Och dessförinnan var det “Bra vibrationer”, en rätt okej låt föralldel, men den blev tjatig efter ett tag. Speciellt som det oftast bara är ett par strofer som går i repris om och om igen… Alldeles nyss bytte det förresten från Bacharach till U2, fast jag kommer inte på vad låten heter. Ibland försöker jag byta medvetet, Gullan Bornemark t ex byter jag gärna ut, men det lyckas mycket sällan. Så fort jag slutar koncentrera mig på det så börjar automatvalet att spelas igen.

Varför heter det förresten att man fått en låt på hjärnan? Vaddå på?

Jag har tråkigt. Märks det? Tråååkigt. Jag är sugen på att sätta mig och sticka istället, jag har bara ett par tre centimeter på kragen kvar, sen är Anders tröja klar. Och nu får jag ju lön för böket det innebar att sticka en stor herrtröja på rundsticka, inte en enda söm att sy! Jag får börja på nästa projekt omedelbart! Det är på väg, garn är beställt. Det blir en tröja till mig själv, en alldeles slät, enkel med raglanärm i Alpacka. Färgen blir en överraskning, det har gått två dagar sen jag beställde och jag har glömt vilken färg jag till slut bestämde mig för…

Näe, jobba duktigt lite mera nu.

Jag har en rejäl önskelista just nu. Det fantastiska är att det ser ut som om jag kommer att kunna pricka av det mesta redan före jul!

* ett regnställ. Nu ska det äntligen bli av. På fredag ska jag ta mig tid och åka in till stan och införskaffa ett.

* en eller ett par nya behåar. Det vore ju rationellt om jag ordnade den detaljen på fredag också, när jag ändå är inne stan. Men prova behåar är aptrist…

* en färdigrenoverad lägenhet, speciellt saknar jag ett vardagsrum. Och jodå, det är på gång nu. Inte nästa vecka men nästa kommer troligen A att vara ledig och göra det sista rycket. En starkt bidragande orsak till att det stått still så länge är att pengar fattats till det sista. Nu finns det.

* en lampa. En alldeles speciell lampa. Den här. Fast den finns i fler utföranden än de två på nätet. Och jag vet inte vilken jag helst vill ha. Kanske en önskning som finns kvar till jul.

* en ny (nyare) bil. En brukshundsbil. Combi med plats för bur. Och tamejfaen, det ser ut som om det kommer att bli det någorlunda snart också.

* en ny stickning. Jaja, det hänger endast och enbart på mig själv. Jag kan inte begripa att det ska ta så lång tid för mig att få klart de sista centimetrarna på A:s tröja. När det är gjort får jag införskaffa nåt nytt att börja på. Inte innan.

* att Carrey snart (helst den här veckan typ) ska visa tydligt att han fattat vad som menas med spår. Jag vill våga börja spåra i skogen, om jag kan göra det snart nu så kanske kanske jag kan anmäla till en tävling i slutet på november… Och det hänger till väldigt stor del på mig också. Träna ofta och träna rätt är receptet. Så enkelt är det.

* kanelbullar. En stor omgång som jag bakat själv. Det önskar jag mig. Det kan väl aldrig vara så att det också hänger på mig själv?

* ja, så önskar jag mig ett jobb också.

Senare:

Jag kom på en sak till jag verkligen önskar mig och behöver. En GPS. En sån där liten handburen sak. Den behöver inte vara avancerad med karta och så, det räcker med en pil.

Nu ska vi iväg på lydnadskurs, Carrey och jag. Eftersom det är appellydnad å kan vi nog glänsa lite där, i dom momenten behöver vi mest finslipa lite på detaljer, men jag hoppas vi kan få mer nytta av kursen än så. Om inte annat behöver jag en kurs!

Spårtävlingen idag blev en väldigt blöt och blåsig historia. Men ganska kort. Endast fyra anmälda, varav tre kom till start, och varav en bröt efter spåret. Vi var ute och tittade på spåren också, och jädrans vad det regnade då. Det var inte helt lätt för hundarna eftersom det blåste ordentligt också. När det var dags för lydnaden var det iaf uppehåll, men då var jag blöt och frusen så knäskålarna hoppade på mig. (Dags att köpa det där regnstället nu kanske…)

Jag är ändå glad att jag var där, man lär sig väldigt mycket på att se andra tävla, framför allt av deras misstag. Och så var det en aussie som vann! Inte så stort när det bara var två som genomförde tävlingen kanske, men om jag inte har fullständigt fel så fick den dessutom uppflyttningspoäng. Chess Player’s Escape tror jag tiken heter, tydligen en hemmahund dessutom, jag hade ju fått för mig att Carrey var enda aussien i klubben.

Resten av dagen har jag suttit vid datorn, jag kommer nog att behöva lägga en hel del av både kvällar och helger till pluggande resten av terminen misstänker jag. Eftersom jag dessutom vill försöka hinna träna hund så mycket som möjligt, och gå på två kurser, och så sticka färdigt Anders tröja (det är bara jättelite kvar nu, och jag är sååå sugen på att börja på nåt nytt!), och så kommer nog renoveringen att göra en slutspurt framöver, och så har jag tänkt att det ska bli en riktig jul här i år (och med det menar jag att jag ska ha typ allting hemgjort, och jag menar verkligen allt) så det är snart dags att sätta igång med det, och nån dag när jag inte har nåt särskilt för mig vill jag fixa till min blogg så det blir snyggt här, så fattar ni kanske vad jag menar när jag säger att inte tiden räcker till? Frågan är var jag ska spara in tid? För närvarande är det sånt som dammsugning som fått offras. Men så himla mycket tid spar man faktiskt inte in på det. Mycket skulle lösas om jag gav tusan i att sova. Eller om man kunde sova mer effektivt, och få det avklarat på ett par timmar per natt? Det är inte klokt vilket slöseri med tid det är egentligen, att sova bort en tredjedel av varje dygn. En hel tredjedel!

Nu ska jag iaf ta lite lyxtid med ångbastu. Jag känner mig fortfarande inte helt upptinad. Sen stickning.

Planen idag var att jag skulle ta bilen tidigt imorse och lägga spår på en fotbollsplan som jag “hittat”. Planen sprack. Jag sov för länge, alldeles på tok för länge. Jag tror inte det funkar så bra att lägga spår bland diverse knatte- och pojklag som tränar… Dessutom hade jag huvudvärk som följd av den myckna sömnen, så jag var inte så jätteinspirerad heller.

Under dagen har vi pysslat lite här hemma, inte nån renovering precis, den går på sparlåga just nu, men lite plock och städning och muffinsbak och så har vi äntligen fått in ett bord i arbetsrummet. Det betyder att Andreas och jag för första gången på sammanlagt nästan tre terminer inte kommer att sitta vid vårt köksbord längre!

På sena eftermiddagen gick jag en jättejättelångis med Carrey. Jag måste kolla på en karta sen hur långt jag egentligen gått. Säkert en mil. Eller fem. Eftersom jag ständigt går vilse hittar jag ständigt nya vägar som jag tänker att “det här var en bra väg, här kan vi gå fler gånger!” men som jag inte alltid hittar tillbaka till… På såna jättelånga promenader framåt kvällningen, är jag är ordentligt trött på slutet. Det är inte Carrey, han är bara ordentligt hungrig. Den kombinationen blir inte helt lyckad. Han har bråttom hem och det finns inga andra tillfällen han drar så mycket i kopplet som när han är på väg hem till maten, och jag har inte varken ork eller tålamod att försöka göra något vettigt åt det. Jag låter mig helt enkelt släpas hem…

Det blev en del kort tagna idag också, jag tror att ett par av dom kan ha blivit riktigt bra dessutom, men jag orkar inte fixa med det nu.

Nu har vi alla fått mat i magen, jag har tagit en lång massagedusch med ångbastu (jag älskar verkligen vårt duschmonster!), nu tänker jag sätta mig vid teven med stickningen. Jag har äntligen tagit upp tröjan till Anders igen, nu finns det visst hopp om att den snart blir klar.

Jag vet att man inte kan kompensera utebliven spårträning med extralånga promenader, så imorgon bitti gör jag ett nytt försök.

Ha ha ha ha ha. Jag som snart var klar med stickningen… Igår kväll, när jag snart skulle gå och lägga mig (skulle bara ta ett varv till ni vet), fick jag för mig att jag nog gjort fel med raglanavmaskningen. Det såg inte så snyggt ut som jag skulle vilja. Jag läste i beskrivningen en gång till och det var onekligen lite kryptiskt förklarat. Jag testade ett par varv med en annan tolkning av den kryptiska förklaringen och det såg ju lite bättre ut, det gjorde det. Och då är jag inte sån att jag kan låta det vara. Tröjan funkade ju ändå, och bara ett tränat sticköga skulle kunna se att det var fel. Men jag kan alltså inte låta sånt vara.

Jag repade upp. Och om man kommit till kragen och repar upp hela raglan-delen, då repar man upp mycket. Väldigt mycket. Och när jag repar upp för att jag upptäckt ett fel, så brukar jag försöka sticka mig fram till där jag var igen, mest för att jag inte ids nysta upp garnet utan låter det ligga i den hög som blir. Alltså var jag uppe åt h-te för länge inatt. Ändå har jag en stor driva med krulligt upprepat garn i soffan och sisådär en två decimeter mer att sticka än jag hade igår så här dags.

Så får man en stickning att räcka längre, jag behöver inte ha separationsångest än.

Andra bloggar om: stickning

Om jag hade haft en särskild stickblogg, som vissa andra har, så skulle de inte bli så mycket skrivet i den misstänker jag. Inte när man bara ägnar sig åt en stickning åt gången, och särskilt inte när man gör så stora grejer som flätstickade herrtröjor. Men om jag hade haft en, så skulle jag kunna skriva där att tröjan till Anders snart är klar. Bara kragen kvar. Jag är inte särskilt förtjust i rundstickning, men nu när jag kommer till slutet är det helt klart en fördel. Det enda som ska sys är fyra avmaskade maskor under vardera ärmen. Inte alltför betungande.

Det innebär också nästan en sorts separationsångest att avsluta ett sånt här lite större stickprojekt. Vad ska jag sticka nu då? Mönstret som var komplicerat i början kan jag nu förmodligen sticka i sömnen, och egentligen skulle jag vilja göra en likadan till mig. Men det där familjemodet med likadana kläder är väl aningen ute nu va? Jag får nog hitta på nåt annat.

Nu har jag ju alltså ingen stickblogg, jag har fullt sjå med min renoveringsblogg, därför skriver jag detta här. Och i brist på annat att skriva.

Och nä, det blir ingen bild idag. När tröjan är helt klar kommer det nog en.

Andra bloggar om: stickning

Anders tröja som jag håller på med stickas med rundsticka. Det har jag gjort förr. Den har raglanärmar, det har jag också gjort förr. Vad jag inte gjort förr är en rundstickad tröja med raglanärmar. Nu har jag kommit till momentet där ärmarna stickas ihop med bålen, och jädrans vad trixigt det blev. Först kunde jag liksom inte se framför mig hur det skule se ut när jag flyttat ihop alla maskorna på samma rundsticka, men på något sätt blev det rätt med en gång ändå. Nu är det dels väääldigt trångt på stickan till att börja med, innan jag kommit en bit med raglanminskningen, dels är det stramt som tusan när jag kommer ut på ärmarna. Jag tänkte först använda en strumpsticka som hjälp där medan jag kom förbi “böjen”, men med 564 maskor som trängdes på rundstickan så trillade dom av där istället. Det blir väl bättre när jag kommit upp några varv, men varven är ju gräsligt långa.