Jan 252010
 

För andra söndagen i rad var vi och tränade på klubben, förra gången var vi tre stycken som stämt träff, igår tillfälligtvis bara två. Men när vi nu är flera som puffar på varandra, så kanske det kan bli en god vana? Appellplanen är noggrant skottad, så vi kan inte skylla på vintern, dessutom siktar vi nu på gemensam tävlingsstart i slutet på april. Siktet är med andra ord inställt, no more excuses, det är bara att träna på!

Båda de här söndagarna har jag mest fokuserat på att få Månsen att koncentrera sig på mig och att hålla kontakten så mycket han bara kan. Och båda gångerna har han varit totalt hopplös till att börja med, men sedan blivit bättre och bättre. Igår körde jag lite linförighet, bara kortkorta sträckor med många vändningar och halter, läggande under gång, inkallning (där vi särskilt tränar på och belönar kvarsittandet), och lite platsliggning utan störning från andra hundar, men med retning i form av att jag gick runt honom och dinglade med en repboll.

Karin hade kameran med, och när jag efterÃ¥t fick se den här bilden blev jag bÃ¥de glad och överraskad. Jag hade aldrig trott att det skulle se sÃ¥ himla bra ut pÃ¥ bild! Visserligen är jag smärtsamt medveten om att den kontakten och den positionen oftast bara varar en liten liten stund, sekunden efter att bilden är tagen kan han mycket väl ha slängt sig Ã¥t sidan och hotat att rycka armen av mig… Men ändÃ¥, hÃ¥ll med om att det ser snyggt ut!

Foto: Karin Moberg

IgÃ¥r kväll tittade jag igenom momenten för appellydnaden. Och blev brutalt pÃ¥mind om att jag duktigt förträngt tvÃ¥ moment. FramförgÃ¥endet, som vi inte ens börjat träna, och apporteringen, som jag pÃ¥börjat och börjat om pÃ¥ mÃ¥nga gÃ¥nger utan att komma nÃ¥gon vart alls. Övriga moment tror jag att vi kan fÃ¥ till sÃ¥ det kan bli Ã¥tminstone nÃ¥gon sorts poäng (dvs om jag tränar flitigt), men de här tvÃ¥… Bara att kavla upp ärmarna och börja. Jag har börjat (om) ikväll med lekapporteringsövningar i köket. Alltid nÃ¥got.

Och så får vi hoppas på vår snarast, för vi behöver väl en del spårträning också, kantänka.

Jan 142010
 

Det är bra på alla vis att sätta upp mål åt sig själv. Alla andra gör det. Så det är väl bäst att jag också gör det då.

Alltså, mina mål för 2010:

PÃ¥ det personliga planet ska det bli mer ordning och reda och struktur. PÃ¥ typ allting. Det känns tillräckligt ospecifiserat för att vara möjligt. ”Mer” än tidigare bara.

Och hundarna dÃ¥. Jag har ett enda mÃ¥l, och det är att under 2010 ska vi tävla, Monster och jag. Mer än sÃ¥ tänker jag inte säga, det känns som en tillräcklig tröskel att ta sig över, bara att komma till start första gÃ¥ngen. I vilken gren är osäkert, hur det kommer att gÃ¥ är ännu mer osäkert, men det ska ske. Helst under första halvÃ¥ret. Dessutom har Sandra ”bestämt” att han ska göra MT ocksÃ¥, sÃ¥ jag mÃ¥ste ta tag i skottillvänjningen.

Carrey fÃ¥r väl mest vara en glad och aktiv pensionär, även om det vore roligt att prova lite mer med agilityn och kanske tävla nÃ¥n gÃ¥ng. Han känns absolut inte för gammal för det, och det började ju sÃ¥ bra under hösten, men sen kom appellydnadskursen med Monster att krocka och ligga pÃ¥ samma tid som den öppna agilityträningen, och sÃ¥ blev det inget mer… Jag är för osäker för att vilja träna helt pÃ¥ egen hand, och nÃ¥gon kurs som passade oss fanns inte. Vi fÃ¥r se.

För att kunna uppnÃ¥ det där enda mÃ¥let med MÃ¥nsen mÃ¥ste vi nog träna en hel del, misstänker jag. Och eftersom jag upptäckte häromdagen att appellplanen pÃ¥ klubben är skottad, sÃ¥ finns det väl inte sÃ¥ himla mycket att skylla pÃ¥, eller hur? Jag ska göra en träningsplan, nÃ¥got jag gjort i mÃ¥nga upplagor ända sedan han var bebis, men aldrig lyckats fullfölja nÃ¥got vidare bra… Och det där med att fullfölja mina planer ligger väl i mitt personliga mÃ¥l.

På tal om skottad, och vinter och snö, undrar jag om vi kan komma till en uppgörelse? Nu har vi ju kommit till halva januari, och januari är en skitmånad i vilket fall, så jag tänkte att ni vinterälskare kunde väl få fram till månadsskiftet på er. Om vi andra får ta över sen, men då får det gå fort. Första februari vill vi i så fall ha sol och bortåt 10 plusgrader och lite friska vindar så vi blir av med skiten snabbt. Gärna i kombination med nattfrost, det snabbar på upptorkningen bra. Ska vi säga så?

Tillägg i vinterdealen: förutsättningarna för att ni ska få hela två veckor och tre dagar till, är att vi sedan slipper bakslag. Efter första februari, no more winter! Ok?

Jan 132010
 

Jaha. Julen slut, året slut, MyDog slut.

Jag slut.

Fast jag har Ã¥terhämtat mig rätt skapligt nu. Det har även Carrey, som lyckades bli sjuk mitt under pÃ¥gÃ¥ende MyDog. Egentligen fanns det tecken pÃ¥ tonsilliten redan ett par dagar innan, men inte förrän övriga symptom kom under fredagen och jag la ihop tvÃ¥ och tvÃ¥ sÃ¥ blev dessa rätt tolkade. Stackars lille gubben, han mÃ¥dde verkligen inte bra dÃ¥, dräglade hinkvis och kunde varken äta eller dricka. Nästan. När maten blev uppblött sÃ¥ gick den ner, mattokig som han är sÃ¥ är han nog medvetslös innan det blir totalt stopp pÃ¥ den fronten. Jag avvaktade med veterinär ändÃ¥, och det läkte faktiskt ut av sig självt ganska snabbt, han var lite piggare redan under lördag-söndag, och väl hemma igen ännu piggare. PÃ¥ mÃ¥ndagen hade dreglandet slutat, han var ”pratsam” som vanligt, och började ägna sig Ã¥t typiska välmÃ¥endebeteenden, som att ligga pÃ¥ rygg och knorra. IgÃ¥r fick han maten torr som vanligt och den slank ner utan problem. Jag tänker dock lÃ¥ta honom ta det lungt resten av veckan, och skulle det blossa upp igen är det väl lika bra att ta en antibiotikakur, antar jag.

Jag har jobbat som ringsekreterare i tvÃ¥ dagar, med mycket trevlig kollega (som jag faktiskt kände sen innan, det trodde jag knappast när jag skulle jobba sÃ¥pass utsocknes), och mycket trevlig norsk domare. En domare som jag fick sÃ¥ mycket beröm av att det var nästan pinsamt, hon tyckte att jag som skrivande ringsekr var helt ”oövervinnerlig”. Och hon blev jättebesviken när hon förstod att jag inte skulle vara med lördag och söndag ocksÃ¥. SÃ¥nt är ju alltid kul att höra.

Lördag och söndag blev det mycket rasmonterarbete för mig. Sandra hade haft lite problem med att fÃ¥ ihop personal sÃ¥ det räckte, men sagt till alla att ”det var inget problem”. Nänä, sÃ¥ länge man kan parkera mamma och sambo där sÃ¥ är det väl inte det…:) Men det var faktiskt riktigt roligt. FrÃ¥gorna man fÃ¥r att besvara har med Ã¥ren blivit vettigare och vettigare, de flesta vet vad det är för ras, och de som ställer mindre insatta frÃ¥gor är oftast desamma som sedan raskt kryssar över gÃ¥ngen till montrarna med engelsk bulldogg och löwschen och ställer exakt framma frÃ¥gor där, sÃ¥ där spelar det kanske inte ens sÃ¥ stor roll vad man svarar…

Vad som i övrigt hände på MyDog har Sandra redan rapporterat om så utförligt, så det skippar jag.

Jo, en sak till. PÃ¥ fredagen vann jag ett utställningstält! I Roburs monter var det tävling, där man skulle svara pÃ¥ nÃ¥gra lätta frÃ¥gor och sedan skriva en motivering till varför man ville vinna tältet. Eftersom motiveringar av typen ”därför att jag behöver ett” knappast är konkurrenskraftiga, och eftersom jag är en ganska begÃ¥vad julklappsrimmare, sÃ¥ funderade jag ihop ett rim av den typen (huvudrimmet var torrt-hundsport, lite haltande men ändÃ¥ fungerande). Och jag vann förstapriset och fick ett utställningstält! Vi som i minst tvÃ¥ säsonger sagt att nästa Ã¥r, dÃ¥ mÃ¥ste vi köpa ett tält… PÃ¥ söndagen kom Anders spingande till rasmontern med ett tävlingsformulär och beordrade mig att skriva ett rim till. Jag tyckte väl inte att vi behövde tvÃ¥ tält precis, men det var väl heller inte sannolikt att vi skulle fÃ¥ förstapriset en gÃ¥ng till, och eftersom de andra priserna var foder sÃ¥… varför inte? Jag värkte fram ett rim till, A fyllde i sitt namn och tamejtusan, tror ni inte vi vann ett tält till?!?

Nu behöver vi bara fler hundar, och bli såpass utställningstokiga så vi åker på varsin utställning samma helg, så har vi användning för båda.

Dec 182009
 

För tillfället skiner solen över all snö, och det är ett par minusgrader. Det är sÃ¥ himla snyggt sÃ¥. Och fönstren är tillräckligt rena för att jag ska kunna titta pÃ¥ prakten inifrÃ¥n. NÃ¥gra fler fördelar med vintervädret än att det är snyggt att se pÃ¥ kan jag inte komma pÃ¥… Ute är det ju ett elände att ta sig fram utan personskador, och kallt sÃ¥ fingrarna blir som isglassar trots dubbla vantar. De där tvÃ¥ minusgraderna känns som Ã¥tta (och det är ingen gissning, jag har en liten väderwidget pÃ¥ skärmen som pÃ¥stÃ¥r det) tack vare den envisa nordosten. ÄndÃ¥ är det tydligen som bäst just nu, det pÃ¥stÃ¥s att det ska mulna pÃ¥, blÃ¥sa upp och komma en massa mer snö frampÃ¥ eftermiddagen, sÃ¥ det är väl lika bra att jag försöker ta mig ut nu.

Om man nu ska försöka se något positivt i det hela, så tycker i alla fall hundarna att det är fasligt roligt. Ja, och så är dom ju lika rena när vi kommer in som innan vi gick ut, och det är ju rätt skönt särskilt nu när dom fortfarande är utställningsfräscha. (På tal om det, tack för gratulationer om utställningsframgångarna! För den som inte har koll på hur det gick , har Sandra rapporterat utförligt här och här.)

Avslutningstävlingen som vi skulle ha i mÃ¥ndags, blev redan förra veckan uppskjuten en vecka. I mÃ¥ndags, när jag verkligen inte mÃ¥dde bra, tyckte jag det passade utmärkt. ”En hel vecka till att träna pÃ¥”, tänkte jag dessutom. I tisdags anföll vintern. Jag vet inte vad som händer pÃ¥ mÃ¥ndag, men kylan och därmed snön ska ju stanna sÃ¥ det där med tävling känns ju lite främmande…?

Nov 042008
 

Jahapp. Tävlingskalendern för -09 har anlänt. Lämpliga appelltävlingar under vårsäsongen är inringade. Jag har en som jag tänker ge mig tusan på att vi ska vara startklara till. Fast det finns flera före som också är inringade, Monsters utveckling har ju minst sagt gått ryckigt framåt, så man vet aldrig. Det hänger mest på träningsmängd, och det är bara upp till mig.

När jag ändÃ¥ var i farten ringade jag in nÃ¥gra lydnadstävlingar ocksÃ¥…

Hall of Fame, here we come!