Men oj, sÃ¥ synd det blev om mig, mÃ¥ ni tro! Den där urinvägsinfektionen jag nämnde för tvÃ¥-tre veckor sen var en envis och lömsk rackare, skulle det visa sig. Länge kämpade jag ganska framgÃ¥ngsrikt med knepet dricka-mycket-dricka-surt, och symptomen höll sig i schack. Ett par gÃ¥nger gjorde den sig pÃ¥mind, men jag intesifierade surdrickandet sÃ¥ gick de tillbaka igen. Men sÃ¥ i torsdags blev det illa pÃ¥ riktigt. SÃ¥ illa sÃ¥ att A:s förslag om ett veterinärbesök (jaja,  det är hans humor) började kännas befogat. Och jag aviserade att jag kanske inte skulle kunna Ã¥ka pÃ¥ funktionärskonferensen pÃ¥ lördagen som jag lovat. Torsdag kväll var inte rolig… Men fredag morgon var jag symptomfri igen, och jag skrotade raskt veterinärbesöksplanerna och tänkte att jag kanske skulle klara av konferensen ändÃ¥, eftersom ingen ersättare hittats i all hast. PÃ¥ eftermiddagen trotsade jag rÃ¥dande klass-2-varning och styrde mot Kalmar för veckohandling, och eftersom det var min städvecka pÃ¥ klubben skulle jag göra tvÃ¥ flugor pÃ¥ smällen.
Redan pÃ¥ väg in mot stan kom bakslaget… Jag blev ganska hastigt mycket sämre, städningen i klubbstugan blev av sorten ”se-till-att-fÃ¥-det-viktigaste-gjort-och-skit-i-resten”, och veckohandlingen genomfördes bara tack vare en detaljerade inköpslista i kombination med att väldigt mÃ¥nga (till skillnad frÃ¥n undertecknad) respekterat den där klass-2-varningen och det var ganska folktomt. Fredag kväll och natten till lördag var jag skitdÃ¥lig, stigande feber och ont i njurarna sÃ¥ jag knappt kunde andas. Akuten började kännas som ett ganska vettigt alternativ. Men lördag morgon var jag förstÃ¥s bättre. Inte bra, men sÃ¥pass mycket bättre att jag tyckte det kunde vänta till mÃ¥ndagen med ett läkarbesök. Kanske var det tur att jag fortfarande var lÃ¥ngt ifrÃ¥n frisk när det väl blev mÃ¥ndag, sÃ¥ att jag verkligen kom iväg dÃ¥. För jodÃ¥, jag uppvisade minsann alla 3 indikatorerna pÃ¥ en klassisk UVI: bÃ¥de blod, bakterier och vita blodkroppar i urinen. Och läkaren tappade hakan lite när jag sa att det var drygt tvÃ¥ veckor sen det började… Dessutom, under helgen hade det hela spätts pÃ¥ med en ny släng av min ständiga bihÃ¥leinflammation, och just denna doktor visade sig vara en som tog just den här detaljen med att den är ständigt Ã¥terkommande pÃ¥ största allvar. SÃ¥ förutom antibiotika fick jag special-nässprej som ska användas en hel mÃ¥nad, om jag inte är helt bra sen, eller om det Ã¥terkommer, ska jag höra av mig, dÃ¥ blir det remiss till specialist och/eller röntgen. För sÃ¥ ska man inte ha det, sa hon.
Nog om detta. Nu är jag nÃ¥gorlunda frisk, om än fortfarande mycket, mycket trött. Som tröst läser jag frökatalogen frÃ¥n Impecta. Och jag vill tamejtusan ha allt! I grönsakslandet vill jag ha lök, purjolök, vitlök, rädisor, sallad (mÃ¥nga sorter), västerÃ¥sgurka, persilja, sockerärter, rödbetor, morötter, blomkÃ¥l, vitkÃ¥l, dill. Ett hörn med kryddörter. Potatis förstÃ¥s. Kanske majs. Och det vore häftigt att testa meloner, det finns sorter som ska klara frilandsodling här. Och sÃ¥ ska det vara luktärter i kökslandet ocksÃ¥. FrÃ¥ga mig inte varför, men det hade mormor. Luktärter och eterneller. Tomater längs garageväggen. EttÃ¥riga blommor har jag hittat minst 30 sorter som jag bara mÃ¥ste ha. Och perenner… jo, för att frösÃ¥ perennerna blir ju bÃ¥de mycket billigare och roligare än att köpa plantor. Oändligt mycket fler sorter finns det att välja pÃ¥ ocksÃ¥.
Ett par gånger har jag varit på väg att börja fylla i en beställning. Men hejdat mig. Jag måste begränsa mig. För det första kan jag inte anlägga rabatter hur och var som helst så länge renovering pågår. För det andra vet jag inte än hur mycket alla stora ekar och tallar tar av solljuset under sommaren. För det tredje finns en gammal överväxt perennrabatt, och det vore kanske smart att se vad den har att bjuda på, och vad det går att göra av den innan jag gör nya. För det fjärde (och det viktigaste) säger erfarenheten att risken är överhängande stor att jag kommer att tröttna ganska snart om jag låter trädgårdsprojektet växa sig för stort.
Nej. Jag får hålla mig till kökslandet i år, till den yta jag tänkt. Det och tomaterna och kanske några krukor med sommarblommor. Och verkligen verkligen tänka över vad jag allra helst vill ha, som ryms inom de begränsningarna.