Guess what? Jag har tränat! Ute! Wow liksom…

Plösligt har gräsmattorna blivit fullt användbara för träning igen, och det som förra veckan var toppen på en av grannskapets alla barn välanvänd pulkabacke, har nu återgått till att vara min “privata” appellplan. Så jag hade inte ens det att skylla på längre.

Vi tränade på position och snabba sättanden. Lite fjärr som jag för tillfället tränar med Carrey precis framför tårna på mig för att försöka hitta ett sätt att klara det utan förflyttningar. Och inkallning, både raka och med ställande eller läggande. Där har jag börjat belöna med leksak istället för godis, det verkar fungera bra. Och så har jag börjat en liten aning med krypet utomhus också, men det verkar inte som om vi kan släppa targetstickan än, så jag får väl försöka komma ihåg att få med den ut ibland.

Om jag försöker tänka efter på hur det här lilla träningspasset var, så kan jag se en bra sak och en sämre. Bra är att jag nu börjar lära mig att använda klickern i många fler situationer, och använda den bättre. Sämre är att jag inte lärt mig än att det inte funkar att upprepa samma sak särskilt många gånger i rad med Carrey. Jag tror att han blir osäker på vad det egentligen är jag vill när jag fortsätter med samma sak för länge. Och tills jag kommit på hur jag ska lösa det är väl det smartaste om jag försöker lära mig att växla mellan momenten mycket mer…

Det som vi allra mest behöver träna på enligt min tidigare tävlingskalkyl, nämligen rutan, har vi tränat sorgligt lite på. Typ ingenting senaste veckan. Vi är fortfarande på nivå 1 a, “vänd dig åtminstone mot targeten istället för att titta på mig hela tiden så får du godis”. Jag verkar hoppas på att Carrey på något mirakulöst sett ska fatta av sig självt vad han ska göra med dom där konerna när vi tävlar sen…