lenas egna

Här har jag efter mycket pillande och funderande och trixande och algoritmerande (nytt ord!) fått till den där vädergrunkan till höger. Vad händer då? Vädret blir olydigt!

Utanför fönstret är det inte alls samma väder som jag ju med egna ögon kan se härintill att det ska vara. Utanför regnar det. Men det ska egentligen vara sol med lite moln på. Temperaturen är inte heller som den egentligen ska vara, den har skenat iväg till tio grader istället för noll.

Jag hade tänkt att jag skulle tvätta (åtminstone) köksfönstret idag. Och byta gardiner. Julgardinerna fick byta namn till vintergardiner vid tjugondag Knut ungefär och därmed hänga kvar, men nu är det inte ok med vintergardiner heller längre. Och jag kan inte med bästa viljan i världen påstå att det är vår- eller påskgardiner. Och påskgardiner har väl ändå ingen normal människa?

Jag hade tänkt alltså. Just nu funderar jag över tänkbara giltiga anledningar att skjuta upp det till imorgon. Imorgon är A hemma. Inte för att jag precis tänker skjuta över det på honom, men det skadar väl inte att han ser hur duktig jag är när jag är det?

Det har hittills bara varit idel vänliga ord över mitt nya tema. Nu väntar jag bara på Sandras dom.

ps. Visst är regn en giltig anledning?

Det var väl en jävla vinter och hålla på! All snön vi hade smälte snabbt och bra, och sedan var det faktiskt ett par soliga dagar i kombination med frostiga nätter som gjorde att det torkade upp väldigt fint också. Men nu är det grått och blött och kallt. Igen. Regnet i morse övergick till snöblandat regn och nu är det enbart snö. Tätt. Fortsätter det framåt kvällen när temperaturen sjunker så lär vi vara tillbaka på ruta ett igen. Jag är så inihelvete less på det här nu!

Jag hade precis börjat känna en liten gnutta träningsinspiration igen, den har varit som bortblåst ett tag. Men det är svårt att hålla kvar den när vädret är såhär. Visserligen kan vi göra en massa i köket, men det är inte riktigt där skon klämmer heller. Jag behöver sol och vår och värme nu för att må bra över huvud taget, utan det är det väldigt svårt med inspirationen. För vad det än gäller.

Men på ett område har jag faktiskt varit riktigt inspirerad; efter bakrycket för nån vecka sen har kokkonsten tagit över. Jag har bokstavligt talat lagat en massa mat. Varje middag har resulterat i minst en middag till i frysen. Nu finns det bl a kalops, lammstek och soppa (en sorts korsning mellan gulasch och minestrone, och det blev hela tre middagar till frysen). Idag ska jag göra lufsa. Troligen inte 4,7 kg som Raz gjorde härförleden, men åtminstone en extramiddag lär det bli.

(Och nu snöar det skitmycket.)

Det där med städningen och det torra väglaget alltså. Det höll inte så länge. Två hundpromenader hann vi med, men på kvällen var det både storm och ösregn, och förutom att det kommer in åtta ben och tassar som är svarta och blöta, så drippdroppar det av samma svarta blöta från Carreys mage. Visst, emellanåt anstränger jag mig och torkar av det värsta, men det känns inte som om det är mödan värt, det mesta sitter kvar ändå.

Men det är väl smällarna man får ta av att bo där inte vintern är rent omänskligt kall och lång. Förresten slipper man väl inte undan sånt i kallare klimat heller, all snö ska ju smälta, och då har man eländet då istället. Dessutom händer det faktiskt att vintern är ganska torr rakt igenom, och då kommer vi lindrigt undan.

Närmast på programmet: duscha, få ihop en lista att veckohandla efter, handla , sätta upp en tvättid till imorgon.

Väderprognosen för imorgon är högintressant för mig (det kanske ni redan fattat vid det här laget). Eftersom alla (nåja, Lotta och Agnetha i alla fall) säger att Sveriges bästa vädertjänst är den norska så beslöt jag mig för att kolla där.

Det ser ut som om jag kommer att kunna överleva, trots allt. Tack, Norge.

Det är minusgrader. Igår höll det sig under nollan hela dagen och det verkar det göra idag också. Det är visserligen ingen nederbörd, men snö på marken. Det blåser en frisk, nordlig vind.

Nu börjar den där lydnadstävlingen imorgon kännas som a very bad idea, den också. Men jag har ju lovat.

Kroppen kan jag nog klara ganska bra, A:s fleeceunderställ får tjänstgöra igen, plus diverse andra plagg och så vindstället utanpå. Men fötterna… för att inte tala om fingrarna! Lovikavantar fungerar nog inte om man ska kunna skriva. Men jag har ju lovat. Kanske kan man hoppas på att snölagret gör att en del av de 42 anmälda drar sig ur, och det blir en ganska snabb föreställning?

Ja, jag vet. Jag är gnällig och ynklig och det kunde ha varit värre. Men jag tycker inte om vinter!

Edit: Himlen är inte blå längre. Nu är vi omgivna av dovt blågrå moln (och det vet man ju vad det betyder). Fortfarande minusgrader och blåst. Jag avskyr vinter!

Nu har vi laddat för morgondagen. Monsterhunden är genomkammad, kloklippt och badad. Men när han satt i knä en stund framför teven kände jag att han var alldeles tovig längst in i kragen, trots tidigare genomkamning. Jag hade bara tänkt mig några raska tag med borsten imorgon bitti för att bli av med allt löshår som kommer efter badet, innan vi sätter oss i bilen, men det får allt bli lite noggrannare än så…

Jag undrar hur man ska klä sig? Min förkylning har tagit ny fart, och det strålande höstvädret som vi varit lovade under helgen har iaf i det här hörnet av Sverige betytt kallt, mörkt och emellanåt iskallt, strilande regn. Samma michelingubbeklädsel som jag har på bilden i HS, där rubriken säger något om ”tur med vädret”, kanske. Är det bara jag som menar något helt annat när man tänker på fint väder?

Nåväl. Avfärd tidigt som tusan imorgon bitti. We’re gonna beat the brothers! We’re gonna compete against the brothers, menar jag.