Starten på mitt nya liv har gått rätt så bra. Helt okej faktiskt. Jag har gjort det jag föresatt mig att göra två dagar i rad. Visserligen har det varit roliga saker jag haft på todo-listan, det underlättar helt klart. Imorgon har jag mer besvärliga grejer att ta itu med. Plus städning. Men jag tror ärligt talat, eller jag vet faktiskt, att jag har mycket lättare att få även de där tråkiga och besvärliga sakerna gjorda när det inte är mörkt och kallt och ruggigt ute. Även om jag är inomhus. Konstigt men sant.
Idag har det förresten varit gräsklippningspremiär här. Och småbjörkarna, de där som står i grus och har grunda rötter, har fått musöron. Och allting växer så det knakar. Men våren har ju baksidor också. Fästingar och löptikar. Jag har fortfarande inte kommit iväg och köpt fästinghalsband *skäms*, men imorgon ska det ske. Löptikarna i grannskapet kan jag inte göra mycket åt, men jag önskar att de kunde bosätta sig på en öde ö nånstans tills det är över. Jag vill ha tillbaka mina trevliga pojkar som för närvarande är helt blockerade och bara dreglar och snörvlar omkring ute, utan att vara det minsta medvetna om att jag försöker bestämma när, åt vilket håll och i vilken hastighet vi ska förflytta oss…
Nästa stora vårtecken efter vitsippan hittade jag nyss. En fästing mitt i pannan på Monster. Jag avstod dock att fotografera den.
Jag hade tänkt skriva ifatt mig lite nu, men hinner inte, eftersom vi just fastslagit planen för dagen: en utflykt till Öland. Och vad kan passa bättre en dag som denna?
Kolla kolla! Kolla vad jag hittade! Lite dammig och lite skamfilad, men ändå!
edit: Jag skulle ju ha skrivit Anemone Nemorosa också. För att stila lite. Det är det ena av två latinska namn jag kan. Det andra är Potentilla Fruticosa. Men den blommar inte än.
Solen bara vräker ner, både igår och idag har termometern stigit till precis under 10-strecket, krokusarna har nästan sjukligt snabbt ploppat upp i rabatterna, och jag borde väl vara glad och nöjd nu då, som jag har gnällt innan. Men – det finns förstås ett ”men”. När vi kom hem från vår Göteborgshelg (som Sandra för övrigt sammanfattade så bra, utmärkt, då kan jag hoppa över det, jag tycker det är så trist att skriva om sånt som ligger mer än en dag bakåt i tiden), så slog jag genast till med en förkylning med tillhörande halsont och feber.
Så igår sov jag i stort sett hela dagen, jag orkade bara med en minirastning och knappt det. Idag, efter att ha vilat under förmiddagen bestämde jag att nu fick det vara nog, våren skrek åt mig genom den öppna balkongdörren, och nog var jag lite piggare idag? Så mycket beslutsamt drog jag iväg med Monster (eller om det nu var tvärtom), men insåg att om Carrey inte skulle bli helt utan promenad så skulle jag kanske begränsa mig en aning, och inte ta hela golfbane- eller ens Vimpeltorpsrundan. Så vi traskade iväg till Karlssons äng, där Månsen kunde få springa lös och jag kunde stå still, och vi övade på inkallning från lek. Sedan gjorde jag om samma övning med Carrey, fast han nöjde sig med ett varv och tyckte sen det var smartare att stanna i närheten av min godisficka.
Efter den kraftansträngningen drabbades jag av akut knäsvaghet och huvudbultande och fick lägga mig igen, och så gick den dagen. Facit: så länge jag inte gör något känner jag mig skapligt pigg. Och tvärtom. Jag ger mig tusan på att finvädret hinner gå över innan min feber gör det.
Karlssons äng är förresten tydligen på väg att bebyggas den också nu. Snart har vi inga bra springa-lös-ställen inom gångavstånd kvar.
Det är banne mig vårkänsla ute idag. Solen skiner, och inte bara skiner, den värmer också. Gräset är nygrönt, talgoxarna har melodifestival, gässen är på väg norrut. Nu kan värmen få komma när som helst, vi har ju ingen snö som ska smälta och sedan torka upp, så vad väntar vi på?
Ovanstående, och lite annat ganska oväsentligt skrev jag på eftermiddagen. Tydligen tryckte jag på ”Spara” istället för ”Publicera” sen, eftersom det fanns sparat som utskast. Och det var kanske en mening med det. För ett par timmar senare vräkte plötsligt snön ner, det varade nog inte mer än en kvart, men det räckte för att det skulle bli ett par centimeter och lägga sig även på asfalterade cykelvägar. Vårkänslorna försvann illa kvickt.
Omgörning in public
Observera att den här sidan för tillfället genomgår operation "mot html5" - en total makeover som jag belsutade att göra inför öppen ridå, med diverse förklaringar till vad jag pysslar med.
Om ni undrade.
Fast förklaringarna har jag skippat nu. Intresset var svalt, och jag har inte tid.
