De goda nyheterna först: Idag fick de besked pÃ¥ A:s jobb, vilka som skulle fÃ¥ gÃ¥. Och det var ett positivt besked. För A och för oss. För mÃ¥nga andra var det inte det… Jag kan tänka mig att stämningen inte är pÃ¥ topp bland de som fÃ¥r vara kvar heller. Men fixturavdelningen där A jobbar är intakt, och de är inte ens i samma byggnad som resten, sÃ¥ kanske är det rätt ok där ändÃ¥. Sen är det inte alls omöjligt att det kommer nya varsel, men den dagen, den sorgen…
Och en dålig nyhet, fast jag vet inte riktigt hur dålig den är: På väg ner för trappen med hundarna nu i kväll, knäppte det till ordentligt i min ena vadmuskel. Det var en tydlig känsla av att något gick sönder. Det gjorde ordentligt ont, men inte svimnings-ont (det är nämligen så jag oftast reagerar på alltför stark smärta, jag svimmar ifrån det en stund), jag kunde genomföra rastningen om än långsamt och linkande. När jag sitter stilla nu känns det bara litegrann, men det gör ont att använda benet. Ondare nu än direkt när det hände, men fortfarande inte värre än att jag står ut.
Vad tusan var det som hände? Det var inte en muskelsträckning, det känns inte på det viset. Och den där tydliga känslan av att något gick sönder, liksom brast, gör mig konfunderad. En muskelbristning? Men borde inte det göra fruktansvärt ont?
Ja, inte vet jag. Jag tar och sover på saken. Och den där önskelistan tar jag imorgon.
