lenas egna

lördagsnöjen

Postat i hälsa 2 kommentarer

Lördagsnöje 1: Handbollsmatchen. Ja, första halvlek var ett riktigt nöje, Sveriges nivå var som på Bengan-boys-tiden, spelarna flög fram, allt gick i mål, försvaret fungerade och åkte det ändå igenom något skott från polackerna stod målvakten där som en vägg. 20-9 i halvtid. Nästan så jag tänkte strunta i att se andra halvlek och åka in till stan och veckohandla som jag varit på väg att göra hela dan. Men jag stannade i soffan. Andra halvlek blev ett nöje av mera tvivelaktigt slag. Bedrövligt. Vi pratar inte mer om det.

Lördagsnöje 2: Veckohandla. Eftersom jag för en gångs skull åstadkommit en veckomatsedel och skrivit en ordentlig lista (som jag dessutom kommit ihåg att ta med mig) så var det om inte ett nöje, så åtminstone ganska okej att ta itu med detta. Trots den något udda tidpunkten. Den något udda tidpunkten, efter 18 en lördagkväll var förresten ur folktäthetssynpunkt ganska utmärkt. Men att sedan köra hem… Snöyra som hette duga, vilket gav en sikt som begränsade sig till ca 15 meter framåt och dessutom slasksträngar på vägen som orsakade vattenplaning trots krypfart. När jag svängt av från E22:an för den sista halvmilen var det inte slask som gällde, där var vägen vit och hal istället. Och lika mycket snöyra. Den bilfärden var långt ifrån ett nöje.

Lördagsnöje 3: Det sägs ju att omväxling förnöjer, och det var många år sen jag hade urinvägsinfektion sist. Så det var ju en omväxling till alla bihålediton. Likförbaskat känns underhållningsvärdet ganska begränsat. Och eftersom symptomen inte visade sig före veckohandlingsfärden, fanns inga huskursingredienser på min inköpslista.

Därmed önskar jag er en god natt och en fortsatt trevlig helg.

idag

Postat i oviktigheter 2 kommentarer

Regn. Höstruskregn. Tvätt (redan avklarad). Städa. Veckohandla. En typisk fredag i oktober.

Ja, det är tydligen fredag igen, fast det nyss var måndag. Å andra sidan har jag faktiskt varit mer energisk och kreativ och produktiv den här veckan än på mycket länge. Inte någon maxprestation precis, men det tar sig. Jag känner ingen särskild panik när jag inte har hunnit eller orkat med något jag tänkt, samtidigt som jag börjar känna att jag kan pressa mig själv litegrann vid behov igen.

Dagens dilemma är inte stort, men dock. Ska jag trängas med pensionärerna på Maxi nu på förmiddagen, eller med barnfamiljerna i eftermiddag?

———————————————-

Tillägg: Nu är det snöflingor i regnet igen. Och jag som var på så bra humör…